Real Maskin – Vatra KIF 3-4

Det går att sammanfatta tisdagens match med ett ord: Bedrövelse.

Att vi inte lyckas behålla en tvåmålsledning med 25 minuter kvar av matchen, det ska bara inte få hända.

Efter att ha dominerat matchen i 70 minuter släpper vi in ett Vatra som egentligen bara haft ett läge tidigare i matchen, kvitteringen (där vi för övrigt ska ha frispark).

Vatra hade en taktik som de höll sig till hela matchen, den gick ut på att slå långt till Flamur Tahiri. Idag gick det vägen. Maken till fantasilöst spel har sällan skådats på Bergsjövallen. Real spelade stundtals fin fotboll, men tyvärr räckte det inte idag.

Om vi ska försöka se de ljusglimtar som ändå finns så kan vi ju drömma oss tillbaka till Haris frispark, en riktig delikatess. Vi kan även vara glada att vi spelar i ett lag som faktiskt försöker spela fotboll och inte bara tjongar upp bollen till en gubbe längst upp. Vi är också fortfarande överlägset bäst defensivt, trots fyra insläppta mål (det säger ändå en hel del).

Och sist men inte minst: Vi är Real Maskin och vi kommer ALLTID igen!