Det går ett sus över Bergsjövallen när spelarna dyker upp inför sista omgången innan serien vänder. Det tisslas och tasslas när serieledarna äntrar planen och börjar värma upp. Publiken som kommit för att se vinstmaskinen skulle inte bli besvikna.
Vi ställer upp med följande lag:
Jagge får alltså flytta upp ett steg men i övrigt liknande lag som vi haft tidigare matcher. En otrolig styrka vi haft denna säsong är just kontinuiteten, att vi inte behövt gå runt på samtliga positioner som vi ofta varit tvungna att göra de senaste åren.
Matchen börjar i ett ganska högt tempo då både vi och Celtic sätter en hög press på motståndarna. Detta leder till en del felpass och den för dagen torra gräsmattan gör det inte lättare för spelarna. Det är också Celtic som känns hetast i matchens inledning och man skapar ett par lägen, bland annat en boll i stolpen där vårt försvar inte riktigt är på tårna.
Ju längre tiden går desto mer tar vi dock över matchen och efter att vi tvingats till ett tidigt byte där Erik byter av lillebror Taco på mitten så hittar Jonas fram med en boll till nyss inbytte Erik som läckert sätter dit 1-0! Första touchen och det är mål, ett genidrag av tränarna kanske ni tycker? Vänta ni bara, det blir bättre.
Efter lite ställningskrig och en del griniga miner på planen så lyckas Celtic få en spelare utvisad i slutet av första halvlek efter att han kallat domaren diverse mindre trevliga ord. Även vi ligger lite i riskzonen och vi väljer att plocka ut Kasper och Jagge då de var lite övertända. In istället med Matte och Danis. Det dröjer inte mer än 30 sekunder innan just Danis snappar upp en boll efter lite slarv i Celtic-försvaret och 2-0 är ett faktum. Även detta i hans första touch i matchen.
Vi går till halvlekspaus med 2-0 och det känns väl som att vi, med en man mer, bör kunna gå in och stänga denna matchen. Men det är trots detta Celtic som åter igen startar hetast, men efter 5 minuter får vi en hörna där Andres hittar fram till Danis som inte gör några misstag och det är 3-0 till Maskinen.
Efter detta blir det inte mycket till skönspel i ärlighetens namn. Det känns som att både vi och Celtic tröttnar lite och tempot mattas av. En del fula dueller där båda lagen drar på sig lite onödiga varningar, men sen plötsligt med 10 minuter kvar så hittar Matte, efter en lite tilltrasslad situation, fram till Jagge som håller sig framme och kan peta in 4-0. Det är inget vackert mål, men det är mål. Jagge vänder sig mot publiken och håller upp händerna mot öronen för att visa tvivlarna som inte trodde på honom.
I matchens slutskede lyckas vi med konststycket att dra på oss två gula och ett rött, tråkig avslutning på matchen som vi trots allt kontrollerat (åtminstone resultatmässigt). En eloge till försvaret som fortfarande är helt dominanta och överlägset seriens bästa försvar. Och en extra stark guldstjärna idag till vår junior Danis (född 02) som kommer in och kämpar och sliter och får sätta dit två bollar idag. Underbart krigat av samtliga och otroligt skönt att vara serieledare efter halva säsongen!
Vi har en sista seriematch kvar när Vatra kommer på besök nästa vecka, dags att vi krämar ut det sista vi har då så tar vi ytterligare en trepoängare på vår hemmmaborg!
