Gårdagens bragdvändning!

”Vet du vart planen ligger?”

”På ett humm, jag har varit där förut”
”Okej för jag har ingen aning”

Efter en snabb blick ser jag att vi åkt först. Ingen att följa efter. Bananflugorna från Johans papperskorg till bilgolv retar irriterat i öronen. Jag gör som alla män utan en aning om vart vi ska exakt och med telefonen kvar i stugan. Jag säger att jag hittar. Efter att vi åkt för långt på en väg som jag inte känner igen får jag ge vika.

”Jag tror vi är fel, jag vet inte vart vi ska. Har du din telefon?”
”Nej, den ligger i stugan”

Vi stannar på en pizzeria där ingen verkar veta. Johans dialekt är svårförstådd och hans skämt går över huvudet. Trotts den stela stämningen får han ett humm om vart vi ska. Men vi åker fel ändå. En taxichaufför hjälper oss och när vi når planen känns det som det värsta är över. Då har matchen inte ens börjat.

Vi ställer upp till match med en rockad i backlinjen och en rakare formation rent allmänt.

Det visar sig lyckosamt. I första halvlek har vi kontroll på matchen och skapar massvis med målchanser. Ribbträff gånger två, frilägeslobb precis över, stenhårt skott som tar i burgaveln. Väldigt nära fler gånger, men som vanligt, släpper vi det första målet. Mittfältet blir lite passivt och det kommer ett långskott som ställer en skymd Junior i målet.

En vanlig match så viker vi ner oss här. Men det här är ingen vanlig match. Istället fortsätter vi att spela runt bollen. Helt plötsligt dyker bollen upp vid fötterna på Richard #Janneklass som med Beckham-precision hittar Joel i mitten av straffområdet. Joel är helt iskall och slår bollen i stolpen, springer förbi målvakten och lägger bollen i öppet mål. Inte en enda av åskådarna älskar nu inte Joel.

Halvtidspaus

Vi är nöjda med spelet men inte helt med resultatet, vi borde egentligen redan ha avgjort den här tillställningen. Och med den inställningen inleder vi andra halvlek. Bollen hamnar efter en stund hos Mojje som gör som han gjort så många gånger förut. 2-1 till Maskinen och allt känns som det går helt rätt. Det känns som vi bara ska ta det här i mål och vinna hyfsat enkelt. Det som däremot händer är att Roma får nästa mål. Det är en frispark som hittar i emellan försvarslinjen och målvakten och där är en Roma-spelare och kan hyfsat ostört placera in bollen i mål. Mindre än 10 minuter senare är det Roma som är hetast igen. Efter lite slarv och en assist av Johans så blir en Romaspelare fri och sätter 3-2. Vilt jubel bland Roma-spelarna. Andres är så frustrerad så det brister i rösten och det faller en tår på hans kind. Men i varje bra film så måste det finnas ett krisläge och det här är Reals. Men som man vet så efter krisen kommer vändningen, och den här matchen är inget undantag.

Vi sätter mer press på Roma och efter att Dubo får bollen en bit utanför straffområdet så tar han inga risker. Han skjuter ett lugnt, men ändå hårt skott som målvakten räddar. Det målvakten inte har räknat med är att Lukas är så extremt sugen på att hänga med Mojje i skytteligatoppen så han är där direkt och kan enkelt placera in 3-3 med fem minuter kvar av matchen. En otrolig lättnad går hela vägen från Lukas fot ner till handskarna på Junior. Men precis som när man har käkat en grym middag på lördagskvällen så finns det alltid plats för lite godis. Godiset den här gången är serverat Kalle. På en hörna, följt av en frispark är han där. Han som har varit en sån klippa hela matchen. Han är där, på sin gamla hemmaplan. Han är där så som Afonso var där när Allsvenskan höll på att dö. Han sliter sig fri och drar till med ett volleyskott som får Premier League att se ut som korpen. En sån välplacerad volley som letar sig upp i Romas högra kryss.

Pang!

Boom!

Jubel!

Hela Real hänger på Kalle och firar målet och vad som är så just nu otroligt nära första segern sedan innan midsommar.

När Roma spelar igång igen så erövrar vi snabbt bollen och försöker kontra. Mojje blir först nersparkad och sedan får han ett par dobbar i låret när han redan ligger ner. Dubo springer dit och åker på, inte en, utan två käftsmällar.

Rött kort Roma, frispark Real.

Spelet hinner precis bara sparkas igång innan domaren anser att tiden är slut.

Real har segrat med 4-3.

Precis som i bilen innan matchen så visste vi vart vi skulle, men inte hur vi skulle ta oss dit. Den här resan gick från att vara en vanlig onsdag i september till att bli ett klassiskt ögonblick i Reals historia.

/Fredrik Vanhanen