Författare:

Årets sista seriematch stundar, och det är Gråbo och Lekstorp som får finbesök från stora stan.

På lördag avslutas årets division 6A, då samtliga avslutande matcher går av stapeln 16:15. Men innan den här inför-rapporten så är det dags för en liten tillbakablick på hur det såg ut för nästan exakt ett år sedan.

2014-10-14

Vid den här tidpunkten förra året satt Coach och Nando inne på sitt kontor på Real-gården med pannan i djupa veck. Vi hade avslutat säsongen bedrövligt och hade en poäng upp till Partille och Jedinstvo på andra sidan nedflyttningsstrecket, hela tre poäng upp till Croatia som vi skulle ställas mot i sista omgången. Vi hade dessutom tre mål sämre målskillnad gentemot kroaterna, så en tvåmålsseger krävdes för att gå om dom. I säsongens näst sista match hade vi lyckats ta poäng mot trean Angered FC, men även Partille och Jedinstvo hade börjat plocka poäng på slutet så vi visste att vi inte kunde räkna med att dom skulle förlora. Dock kändes det osannolikt att båda skulle vinna sina matcher då dom båda hade relativt svårt motstånd på pappret. (Roma som låg tvåa då och Björndammen).

Men när vi i halvtidspausen fick liverapporter från dom andra matcherna såg det högst ovisst ut. Vi hade 1-1 mot Croatia, men även Partille och Jedinstvo hade oavgjort i sina matcher. I detta nu var vi alltså ute ur division 6.

Under andra halvlek fortsatte Coach ha intensiv telefonkontakt med sina scouter på dom andra matcherna och det blev bara mörkare och mörkare. Både Partille och Jedinstvo hade tidigt i andra halvlek tagit ledningen och division 6 såg ut att hamna längre och längre bort. Vår enda chans var att lyckas slå Croatia med två mål.

Men så plötsligt dök han upp, från ingenstans. Mannen, myten, legenden. Kungen från dom värmländska urskogarna. Daniel Berglund. Han kom från ingenstans och dunkade in 2-1 till Maskinen, och det var som att något hände med oss där och då. Vi började tro på oss själva och tro att vi faktiskt skulle kunna klara av det här.

Vi började kriga för varandra och fotboll var plötsligt kul igen! När Pascal ”Il Mosquito” Francesconi gör det förlösande 3-1 med dryga kvarten kvar så är det som att glädjen inom oss aldrig kan ta slut. Vi spelar av matchen utan några större problem och när domare Ihsan Ridha blåser av matchen så är det plötsligt Croatia, och inte vi, som befinner sig under nedflyttningsstrecket. Vi hade ordnat det! Helt på egen hand! Både Partille och Jedinstvo hade överraskande tagit tre poäng, vilket gjorde att besvikna kroater fick reda på att dom skulle spela i division 7 år 2015. Man skulle kunna tro att det var en VM-final som precis spelats. Glada spelare och supportrar till Real Maskin firade med vild glädje, medan utslagna kroater låg utslagna på planen och grät. Det var vackert. Det var sorgligt. Passion. Känslor. Det var fotboll när den är som bäst.

Säsongen börjar lida mot sitt slut och det är dags att samla dom sista krafterna för att knipa tre poäng i säsongens sista match.

Vi har beslutat att flytta fredagsträningarna till onsdagar dom sista två veckorna, eftersom vi inte har några matcher kvar på onsdagarna. Så nästkommande två veckor är det alltså måndagar 19:30 och onsdagar 18:30 som gäller. Bergsjövallen som vanligt.

Exakt såhär kommer jag ihåg att det gick till:
Jag åkte till matchen med den blivande MOTM-kandidaten Johan i hans splitternya Mercedes med fet bas och massa go AC när föjande ägde rum: – Närvarande sällskap inkluderat, sade han genom cigarettbitande tänder. Det fanns som alltid en sarkastisk ton i rösten. Den ljöd starkt nu när han slentrianhånade den hippa kultur som han tyckte att sina lagkamrater tillhörde. Rök från ofiltrerade John Silver blandades med den krispiga höstluften genom fönstret. Kanske lite äldre än några av de andra i laget men fortfarande med starkast löpsteg, det visste han. Det låg ett lugn i luften där de for fram på tomma landsväga. Jag är i Partille alldeles för för ofta, tänkte jag och tittade ner på mina illgula, vrålsnabba, fulsnygga fotbollsskor. Vilka äventyr dom skulle få vara med om den där kvällen. Men det visste vi inte då.

Vi var ett decimerat men tappert gäng som anlände i Partille. Timmie och Andres var på parmiddag och Jimmie Braskus sitter som ni vet häktad. Tänker på dig Jimmie. Jagge kunde inte komma för det var tydligen nån rea på Stay Hard. Efter att lillebraskus blivit totalförnedrad i ”Gris” och med tårar på kinderna gömt sig bakom Coach så drar matchen igång.

Det är en Maskin med fokus som efter en superfrilägesräddning av JR totaldominerar den första halvleken. Partilles baklinje hade svårt att få till några ordentliga uppspel när de direkt blir hårt pressade utav en högt stående Maskin. Personligen tror jag att det berodde på att dem blev skräckslagna när de såg vansinnet i Lukas blick där han med sina 210 centimeter dundrade fram emot dem. Att Mange springer runt och hotar folk med att han ska komma med sina polare från Värmland och spöa dom kan också ha bidragit till att motståndarna hamnade ur balans.

Tjugo minuter: Johan har med sina löpningar redan tvingat hemmalaget till tre byten på vänsterbacksplatsen när han efter ytterligare en djupledslöpning hittar fram med bollen till →JOEL← som efter fem kliniska touch i målområdet distinkt skyfflar in bollen med fel fot. Stort att bevittnad för alla närvarande.

Tjugofem minuter: Efter ett nästan identiskt högerspel, Johan-löpning och snett-bakåt-pass så hittar bollen fram till →JOEL← som ISKALLT klackar vidare den till Mojje som på Mojje-manér trycker dit två-noll.

Kort därefter så Xavi-Pirlo-Mason-passar Jerry till Lukas som gapar något oförståeligt, drägglar och fokuserar allt sitt vansinne på bollen och skickar den i insidan av ribban. Bisarrt och vackert.

I andra halvlek så hackar det lite i maskineriet hos Maskinen (hehe) och vi tappar den dominans som präglade den första halvleken. Mycket slarv och många felpass. Matchen blir jämnare men trots detta så är det Maskinen som har chanserna. Matchen slutar två-noll men det borde ha blivit en större bortavinst.

Maskinen tar sin tredje raka seger och den fjärde på fem matcher, mycket tack vare en strålande defensiv.
Vi höll nollan!
Jerry spelade fantastiskt i 90 minuter utan att skada sig.
Vi borde göra fler mål.
Vi borde kunna fortsätta spela bra i 90 minuter.

/Bakom tangentbordet: Joel Jan ”Guillouel” Elfwing Vingfåhle Svensson