Tidig match och vi samlas uppe på Realgården redan kl 17:30 för lite kaffe och tjöt. Sorlet tystnar när vår dietist Tobbe Olovsson kommer in och skriker ”ge mig nummer 10”. Han har blivit en diva. Vi såg det inte komma, men efter sina två mål i premiären är det som att han blivit en ny person. Han ger Erik en örfil innan han rycker åt sig tian och går och sätter sig på sin plats.
Vi saknar fortfarande några viktiga kuggar, våra målgörare förra året Farsan, Wibba och SEB, samt IR, Joel och Andres för att nämna några. Det positiva är att vi ändå får ihop ett bra lag till denna match mot topptippade Croatia.
GP är där och sänder matchen live, men har lite teknikstrul så första 20 kommer tyvärr inte med. Tobbe går upp och ger kameramannen en örfil och säger åt honom ”lös det bara din kameranörd”.
Vi startar matchen med följande lag:
Samma startelva som senast förutom att Paboy kommer in på högerbacken och Jagge på högermittfält. Vi börjar bra och rullar en del boll. Båda lagen känner lite på varandra men inga jättechanser skapas. Mycket av Croatias spel går som väntat genom skicklige Mentor Zhubi, men Taco och Tobbe lyckas oftast övermanna honom.
Det är egentligen matchens första riktigt farliga chans när klockan tickat upp mot 25 och Anton tvingas till en otrolig dubbelräddning efter att ett skott styrts och ändrat riktning. Tyvärr resulterar det i en skadad hand och en sväng till akuten för vår käre målvakt. Tobbe är framme och ger Antons hand en örfil innan han och SEB åker iväg mot Östra.
Det är alltid en mardröm att tvingas till ett målvaktsbyte, men det är ett lyxproblem när man har två otroligt duktiga målvakter och kan sätta in en Wiklund i detta läget. Tobbe visar honom med gester där han drar pekfingret över halsen vad som kommer hända om han släpper in mål.
Wiklund sätts på prov direkt, men lyckas avvärja halvlägena i den första halvleken. Istället är det Real som är närmast ett ledningsmål när bollen studsar fram till Jonas efter en frispark som med helt öppet mål lyckas träffa ribban. Blicken han får från Tobbe gör att det kommer lite kiss i brallan på Jonas. Han vet vad som väntar…
Domaren blåser för halvtid. Det ser bra ut och vi har följt vår matchplan. I en sån här match gäller det att han disciplin och tålamod då vi vet att chanserna kommer komma. I halvlek gör vi ett byte där Erik kommer in istället för Jagge som behöver vara tillgänglig för byte när anfallarna behöver lite avlastning.
I andra halvlek är det Croatia som öppnar starkast och skapar ett par halvchanser, men vi försvarar oss föredömligt och Wiklund har några riktigt vassa räddningar. Tyvärr har vi en domare som blåser för i princip allt idag och i den 64:e minuten är vi lite för heta och en Croatiagubbe går omkull i straffområdet. Straff och Zhubi förvaltar den på bästa sätt bakom en chanslös Wiklund.
Efter Croatias ledningsmål höjer vi oss ett par nivåer och tar över matchen mer och mer. På mittfältet dominerar Tobbe och Taco och vi har några riktigt fina kombinationer på kanterna med framför allt Jonas och Ahmed som kommit in på vänsterkanten.
Vi trycker på för en kvittering, men dom riktigt vassa chanserna lyser med sin frånvaro. Istället är det Croatia som har de vassaste chanserna när vi går ner på trebacklinje och de får kontra. Men vi släpper inte in några fler mål. Erik blir avblåst för en helt horribel offside där han hade varit helt fri med målvakten om domaren inte hade varit så glad i sin pipa. Magnus får någon chans också på slutet, men närmare än så kommer vi tyvärr inte. Matchen slutar 1-0.
Efter matchens slut sitter Tobbe och funderar. Var det en engångsföreteelse med de två målen i premiären? Han ställer sig upp och kommer fram till laget och ber om ursäkt för sitt uppträdande. Han vet att tröja nr 10 gjort honom till en person han inte känner igen. Vi försöker hjälpa honom av med den men han väser ”my precious” och får en kolsvart blick. Till slut åker tröjan av och han sitter och skakar på gräset. Han ber om att aldrig mer behöva bära tröja nr 10.
